villabloggen

Förlåt att jag inte skrivit på ett tag, jag har minst sagt haft en ganska omtumlande tid på senaste.

Det började för några veckor sedan med att jag kände mig väldigt, väldigt trött, samtidigt som jag kände mig frustrerad över att jag gradvis ökat i vikt och fastän jag tränat som en galning och ätit hälsosamt inte kan gå ned.

Så jag bokade en tid hos läkaren för att kolla mina värden och se om hon hade någon idé på hur man ska göra med tröttheten och vikten.

På plats konstaterade hon att jag har en förstorad sköldkörtel (den sitter på framsidan av halsen) men den var inte inflamerad och antagligen inget med det, dom tog blodprover på alla mina värden samt även ämnesomsättningen.

Två dagar senare ringer läkaren med provsvaren, det visar sig att min sköldkörtel är jättesjuk och har slutat producera det hormon som styr ämnesomsättningen. Man ska ligga i värde mellan 0,4 och 3,5 för att det ska vara normalt, och mina värden var 78! Hon sa att hon aldrig hade haft en patient med så dåliga värden som mig. Ämnesomsättningen som dom också tog prov på var så låg att den inte ens var mätbar.

Så detta förklarar ju allt. Symptomen på min sjukdom är:

Ledvärk

Frusenhet

Viktökning

Trötthet

Lätt att få mjölksyra vid träning

Torr hy

Och alla pusselbitar faller på plats, för allt ovan stämmer in på mig, mer eller mindre. Läkaren sa att jag antagligen varit sjuk i flera år, men att kroppen hela tiden anpassat sig till att må som den gör. Och tur att jag kom in nu, samt tur att jag levt och tränat och ätit rätt innan.

Så nu har jag påbörjat en livslång behandling, det kommer att ta lång tid att återställa mina värden och kropp till det normala, kanske ett år, om en månad ca kan jag börja förvänta mig att känna mig piggare, och gradvis kommer små förändringar att ske. Jag kommer få öka min medecindos en gång i månaden under flera månader fram tills jag kommer upp i den dosen jag ska äta i resten av mitt liv.

Men det är inga konstigheter, jag kommer att må och fungera precis som alla andra, vilket känns jätteskönt, och vikten.. ja den ska väl med lite träning och rätt kost återgå till det normala ;)

Visst är man ledsen att man är sjuk, men det känns också som en enorm lättnad att få veta vad som är fel och att det är relativt lätt att åtgärda det, samt att det inte är mig det är fel på, utan sjukdomens.

Kram på er!
/Em